Efter regn kommer?
Solsken? Kanske fast idag spöregnade det på morgonen. Men det verkar endå stämma in när det gäller min infektion. Efter en helvetesdag igår vaknade jag upp Utan pulserande smärta idag. Det var en otrolig lättnad. Jag tänkte beskriva gårdagen, som var den värsta i hela mitt liv:
Vaknade med bultande smärta som gick från högra käken upp till och in i örat. Låg och vred mig av smärta samtidigt som jag försökte lösa gåtan om hur sjukförsäkringssystemet fungerar i det här komplicerade landet. Ingwe healthplan heter min försäkring. Ringde dom, de hänvisade mig till två tandläkare här i området. Jag och Helene traskade till båda dom. De sa att de hade sagt upp avtalet med Ingwe. Ringde Ingwe igen, de hänvisar mig fortfarande dit. Skäller ut Ingwe och lägger på luren. Sitter på Pick'n'Pay och vet inte vart jag ska gå då de inte har någon tandakut som de har hemma i Sverige. Kände mig lika papperslös som en illegal flykting. Man betalar en healthinsurance och vad får man? Ingenting. Ok. Vi frågade tandläkaren som vägra ta emot mig vart jag kunde gå där min försäkring gäller. De ger mig ett nummer till en privattandläkare som heter Dr.Alfons. De säger att han har drop-in besök och att det bara är att åka dit. Bokar en taxi men Dr.Alfons svarar inte när vi ringer. Avbokar taxin och får en liten utskällning av taxin. Går tillbaka och frågar om vi bara kan åka till Dr.Alfons utan att boka tid. IDIOTEN i receptionen hos tandläkaren som inte tar emot mig säger då: Nej, doktor Alfons is here in this office until 14.00. Hur kan man ha en sån liten hjärna att hon hänvisar mig till en mottagning trots att tandläkaren för den mottagningen är i rummet bredvid. IDIOTI. Ok, åker hem, poppar några pills och åker sedan till skolans International Office som på första skoldagen menade att de ska hjälpa oss internationella studenter med Allt. Åker dit, blir smått dumförklarad då de inte hajjar att vi inte har samma försäkringssystem i Sverige. Efter ett tag verkar poletten ha fallit ner och jag blir lite smått lovad att Dr. Alfons är den enda tandläkaren jag kan gå till och att jag kommer få tillbaka alla pengar av försäkringsbolaget som jag lägger ut i förskott. Så blev det, vi tog en taxi till Dr. Alfons och det är egentligen där helvetes dagen började på riktigt. Jag önskar ingen samma smärta som jag hade när han borrade upp min lagning och borrade sedan enda ner i roten av tanden. Fick 8 sprutor med bedövning och han var fortfarande tvungen att sluta borra innan det var helt klart då inflamationen var för stor. Resultatet av denna dag blev att han proppade ner flytande antibiotika i tanden och täppte sedan till den med en temporary filling. Igår var även första dagen i hela mitt liv som jag var hög. HÖG som ett höghus av de 8 sprutorna jag fick. Helt otroligt. Kände mig som en riktigt heroinist och det var inte kul någonstans. Folk tittade på mig när jag gick och för en stund trodde jag att någon skulle stoppa mig och slänga in mig på någon rehabklinik. Yes, vi kom hem efter att ha väntat på taxin i nästan en timma. Jag somnade tillslut och när jag vaknade verkar antibiotikan ha kickat in på riktigt. Idag är den första dagen då jag inte har pulserande smärta, vilket känns som bästa dagen i hela mitt liv, jag hoppas det fortsätter åt det här hållet. Ok tänkte bara uppdatera er lite, nu ska jag till antropologi lektionen. Puss mina fina vänner och familj där hemma!
Vaknade med bultande smärta som gick från högra käken upp till och in i örat. Låg och vred mig av smärta samtidigt som jag försökte lösa gåtan om hur sjukförsäkringssystemet fungerar i det här komplicerade landet. Ingwe healthplan heter min försäkring. Ringde dom, de hänvisade mig till två tandläkare här i området. Jag och Helene traskade till båda dom. De sa att de hade sagt upp avtalet med Ingwe. Ringde Ingwe igen, de hänvisar mig fortfarande dit. Skäller ut Ingwe och lägger på luren. Sitter på Pick'n'Pay och vet inte vart jag ska gå då de inte har någon tandakut som de har hemma i Sverige. Kände mig lika papperslös som en illegal flykting. Man betalar en healthinsurance och vad får man? Ingenting. Ok. Vi frågade tandläkaren som vägra ta emot mig vart jag kunde gå där min försäkring gäller. De ger mig ett nummer till en privattandläkare som heter Dr.Alfons. De säger att han har drop-in besök och att det bara är att åka dit. Bokar en taxi men Dr.Alfons svarar inte när vi ringer. Avbokar taxin och får en liten utskällning av taxin. Går tillbaka och frågar om vi bara kan åka till Dr.Alfons utan att boka tid. IDIOTEN i receptionen hos tandläkaren som inte tar emot mig säger då: Nej, doktor Alfons is here in this office until 14.00. Hur kan man ha en sån liten hjärna att hon hänvisar mig till en mottagning trots att tandläkaren för den mottagningen är i rummet bredvid. IDIOTI. Ok, åker hem, poppar några pills och åker sedan till skolans International Office som på första skoldagen menade att de ska hjälpa oss internationella studenter med Allt. Åker dit, blir smått dumförklarad då de inte hajjar att vi inte har samma försäkringssystem i Sverige. Efter ett tag verkar poletten ha fallit ner och jag blir lite smått lovad att Dr. Alfons är den enda tandläkaren jag kan gå till och att jag kommer få tillbaka alla pengar av försäkringsbolaget som jag lägger ut i förskott. Så blev det, vi tog en taxi till Dr. Alfons och det är egentligen där helvetes dagen började på riktigt. Jag önskar ingen samma smärta som jag hade när han borrade upp min lagning och borrade sedan enda ner i roten av tanden. Fick 8 sprutor med bedövning och han var fortfarande tvungen att sluta borra innan det var helt klart då inflamationen var för stor. Resultatet av denna dag blev att han proppade ner flytande antibiotika i tanden och täppte sedan till den med en temporary filling. Igår var även första dagen i hela mitt liv som jag var hög. HÖG som ett höghus av de 8 sprutorna jag fick. Helt otroligt. Kände mig som en riktigt heroinist och det var inte kul någonstans. Folk tittade på mig när jag gick och för en stund trodde jag att någon skulle stoppa mig och slänga in mig på någon rehabklinik. Yes, vi kom hem efter att ha väntat på taxin i nästan en timma. Jag somnade tillslut och när jag vaknade verkar antibiotikan ha kickat in på riktigt. Idag är den första dagen då jag inte har pulserande smärta, vilket känns som bästa dagen i hela mitt liv, jag hoppas det fortsätter åt det här hållet. Ok tänkte bara uppdatera er lite, nu ska jag till antropologi lektionen. Puss mina fina vänner och familj där hemma!
Kommentarer
Postat av: armour
Hehe ajaj vilken tuff tid du måste haft nu! Hoppas du slipper återuppleva den biten framöver. Kram kram
Trackback
