Första och sista gången jag skriver om...
Just nu kollar jag på en dokumentär på kanal 8 som heter Abrahams Barn. Den verkar handla om ett gäng palestinier och ett gäng israeler. Några av dem är lärare som har format ett program där de träffas "från båda sidor" och diskuterar hur de båda parterna ska kunna fungera bättre tillsamans. Hittills har de kommit fram till att muren som skiljer dem emellan både bidrar till en större säkerhet genom att separera dem från varandra men på lång sikt är detta ohållbart då synen på varandra förblir stereotyp och infekterad. Människorna som är med i dokumentären är nog undantag från den stora massan. Dessa människor är väldigt öppensinnade, villiga att förändra till det bättre och försöker hellre respektera varandra än att hata varandra och dessa människor är både palestinier och israeler(!). Jag tycker det är lite tråkigt att det vi ser i media, speciellt svensk media bara är hatet från bådas sidor. Jag har Aldrig läst en artikel från varken DN eller Aftonbladet om en israel och en palestinier som lever i en vänlig relation. Trist för uppenbarligen existerar även dessa förhållanden. Sen är jag väldigt kritisk emot att man drar dessa två folk över en och samma kam baserat endast på vad deras regeringar, självmordsbombare och militärer gör. Så naivt. Varför kan vi inte uppmärksamma de judar och muslimer där som har en vänlig relation till varandra istället och på så sätt set an example for others to see. Hat föder bara nytt hat och det gör ingen människa gladare eller mer hoppfull. I vanliga fall är jag inte så intresserad av den här Israel/Palestina-konflikten just av den anledningen att båda sidor är så otroligt naiva. Bomber hit, bomber dit, skylla ifrån sig hit och skylla ifrån sig dit. Världens mest odiplomatiska konflikt om jag får säga det själv. Jag önskar dock att de lyckas uppmärksamma att det kan finnas en gemenskap och vänliga relationer bland folket istället för att uppmärksamma de som sitter vid makten. Suck.
Kommentarer
Trackback