sophieupdate

Brukar alltid komma på massa idéer. Vissa som i slutändan är ganska så orealistiska. Har exempelvis inom några veckor en fet CSN skuld. Hatar skulder, det är det värsta jag vet att inte vara oberoende. Men men, det är en tanke jag lärt mig att inte oroa mig över. Pengar altså. Under det senaste året har jag minimerat antalet stressmoment i mitt liv. Skiter fullständigt i alla saker som inte är obligatoriska, nödvändiga, smarta att göra eller roliga att göra. På så sätt, ett mer fridfullt liv. Anyway, det var inte det jag skulle säga. Det jag skulle säga var att jag är luspank. Eller pengar har jag, men jag klassar mig endå som luspank i och med mitt nya studielån. Kom på en idé för några månader sen att jag inte skulle köpa julklappar till någon, inte en endaste person. Detta fungerade fram tills idag. Gick hem från skolan, såg centrum. Knock, knock, who's there? - Your concience. Ok. Vilken hemsk människa jag är som låter mina tre söta och underbara småsyskon gå utan julklappar i år och vilken frukstansvärd människa jag är som låter min fina storebror gå utan julklappar i år. Hemsk, hemsk, hemsk, ice cold, to, the, bone. Ibland hjälper det att sätta sig in i en annans situation för att förstå att man gör antingen fel eller rätt. Den här gången var det inte så svårt. Jag tänker mig själv som liten, 8 år som mitt minsta syskon. Jag är 8 år och sitter vid granen med mina ärvda fula 90tals mjukiskläder som storebrorsan vuxit ur: Varför köper inte min storasyster julklappar till mig? Inte en enda? Haha, vilken hemsk människa jag var fram tills idag. Efter 20 minuter i centrum var jag klar. Köpte tillbaka mitt samvete för nästan exakt 1000 kronor idag. Men det var det värt. Det bästa man kan investera i är väl kärlek och fastigheter? Det sägs det i alla fall.