Min dag har varit kaotisk. Inte kul. Jobbade
7-16, jättekul att jobba under sommaren faktiskt, massa roligt folk. Sedan, bestämde jag mig för att möta upp lillebrorsan i Fruängen för att hämta mitt pass som jag glömde hos pappa efter resan. Sedan tog jag tåget in till slussen för att '
försöka' köpa ett
studentkort på SL Center.
17.05 är jag framme, de stänger portarna rakt framför näsan på mig. Okej, jag köper det. Istället drar jag till plattans SL Center. De gör samma sak. Nu är jag arg. Jag frågar spärren om jag får ta en genväg via perrongen för att komma till SL Center nummer 3 för dagen, som finns vid pendelstationen. Det får jag inte utan en biljett. Okej. Köper det också. Går utevägen till SL Center. Det är fullt med turister som inte har en aning om vad man ska köpa för kort, i Sverige har vi så många. Det är
20 nummerlappar före mig. Okej, frustrerad köper jag det också. Det är min tur. Nu är klockan ungefär
17.30. Jag lägger fram passet, CSN-kortet och kontokortet. Ska precis få köpa mitt studentkort och tänker att nu är det slut med smsbiljetter! YES! Men. Jag får ett nekande. Mitt CSN-kort har bara symbolerna SJ och SAS. Inte SL. Efter
en kvarts bråk med killen i fönstret erkänner jag mig, motvilligt, besegrad. Ber om numret till kundtjänsten. Står fem minuter i kö. Samtalet bryts. Ringer igen,
fem minuter till i kö, kommer fram och tjejen i luren tror att Södertörn inte vill ha något med SL att göra och att det är därför som jag inte har någon stämpel. Lägger på. Är nu överhettad. Känner mig febrig efter all stress. Ringer en kompis, hennes CSN-kort HAR en SL-stämpel. Jag ringer kundtjänsten igen,
fem minuters väntetid, får nu veta att jag kan köpa ett månadskort och sedan byta ut det mot studentkortet när jag fixat ett SL intyg från kåren. Okej, ställer mig återigen i kö,
20 nummerlappar före. Det finns en sittplats inne på SL-Center som jag snabbt sätter mig vid. Vid det tillfället har jag ingen energi kvar överhuvudtaget. Det blir min tur. Killen i fönstret är på rast. YES! Tänker jag. Går till fönstret där det sitter en tjej.
"Hej, jag skulle vilja köpa ett studentkort tack!". "Javist, nej vänta, det går inte" och jag får höra samma snack om den saknade SL-loggan. Okej, köper, köper, köper motvilligt detta och berättar om situationen med månadskortet. Som svar får jag att det inte alls stämmer, jag kan inte byta ut månadskortet till ett studentkort och få
690kr i rabatt vid köpet av studentkortet som kostar
2200kr. Hon anser att tjejer i kundservicen inte har någon koll för hon är sommarjobbare. Tjejen i fönstret säger att det kommer dras av
45 kronor per dag tills jag köper studentkortet. Det betyder att om jag väntar
10 dagar med att köpa det, förutsatt att jag fått SL-intyget från skolan, kommer jag gå miste om
45 x 10 = 450 kronor. Arg som jag är och både mållös och hopplös köper jag månadskortet. Jag måste ju komma till och från jobbet. Får med mig en folder om studentkort hos SL. Det första jag läser i den är följande:
"Har 30-dagarskortet börjat gälla före studentkortets startdatum dras inte hela beloppet av när du byter in kortet, eftersom du då har kunnat åka på det".
WHAT. Vem är det som är sommarjobbaren egentligen? Det betyder att jag får 690 kronors rabatt eftersom jag köpte det (förbannade) månadskortet dagen då studentkortet börjat gälla.
Victory for me. Men still not. Hets-dagen slutar inte här. Jag använder mitt nya lila accesskort och går till pendeln. Alla tåg är inställda två timmar framåt. En alkis bredvid mig skriker av ilska och jag ger mig av. Får veta att jag måste åka tunnelbana till Liljeholmen för att sedan åka en ersättningsbuss hem. Okej, ruttet känns det men jag åker till Liljeholmen. Där möts jag av en grupp frustrerade människor som väntar på samma buss som mig. Nu har pendeltågen börjat gå igen. Missar tvärbanan precis. Måste vänta
7 minuter till nästa. Framme i Årstaberg beger jag mig, Äntligen, mot pendeln. Missar den. Väntar
20 minuter på nästa. Efter det kommer jag hem.
Ringer mamma när jag landar hemma och förklarar följande historia ovan med något fler svordomar. Sedan bestämmer jag mig för att vända upp och ner på lägenheten. Tänker, Jag kan inte ha slängt CSN-kort, en vän har precis berättat att man får två stycken, ett med SL-loggan som jag nu är otroligt beroende av. Kollar skafferiet i köket, lådorna i vardagsrummet, gamla lådor med foton, pärmen med räkningar, städskåpet i hallen, skohyllan, letar i varenda sko eftersom jag ibland av ren lathet förlägger mig saker i skorna där. Sedan, sist av allt. Rummet är nu fyllt av gamla tidningar, kataloger och räkningar. Det ligger en rödblommig låda under sängen, i hörnet av rummet, under några gamla reservkuddar. Jag öppnar lådan, där förvarar jag de finaste jag äger, gamla filmer från min barndom, foton på släkten och arbetsgivarintyg. Det borttappade CSN-kortet verkar vara en av dessa vackra ägodelar då jag finner det längst ner i lådan under ett gammalt födelsedagskort.
På kortet, som är identiskt med det jag alltid bär med mig, finns en SL-logga. Jag slutade jobba klockan 16, vad hemma 20 och nu klockan 21.51 har alla spänningar från dagen släppt och jag förlåter SL.