Tillfälligt tillbaka. På obestämd tid.
HEJ! Har man något glatt att skriva så gör jag ett undantag. Det är sensommar och jag mår ungefär som vädret. Det är soligt för det mesta, lagom varmt och stillsamt. Att börja arbeta två dagar efter jag kom hem har definitivt betalat sig. Efter en total felräkning av min kommande lön så menade lönespecen att jag skulle få två gånger så mycket mer än vad jag trodde. Insåg hur fel jag räknat och antar att det är bra att inte alltid göra rätt ibland. Hehe. Numera är jag ledig för det mesta. Jag jobbade nästintill varje dag under tre veckors tid och det kommer även att Löna sig under nästkommande lön. Ja, pengar är bra och pengar blir man glad av, men för att pengar ska kunna framkalla lycka måste man vara lycklig redan innan, det är min tanke. Har du pengar men inte någon att dela dem med så är det nästan ingenting värt, då uppfyller de bara det första steget på Maslows behovstrappa men inte alla de andra stegen. Det finns inga genvägar till lycka. Man kan inte låtsas vara lycklig för att bli lycklig. Men det är ju klart, jag grinar hellre i en ferrari än i en rostig saab. Dagarna går och går och varje dag för sig är fin. Dagarna går varken för snabbt eller för långsamt, det finns ingen dötid och ingen stress. Är det optimalt? -Ja, det är det. Dagarna är lyckliga på grund av de människor jag har omkring mig. Även dagsrutinerna gör mig lycklig. Att se Norrmälarstrand och Gamla Stan varje dag när pendeln åker in mot Centralen gör dagen fin, likaså Drottninggatan med de affärer jag saknat och för att inte förglömma varje gång mobilen låter, "Duh-du-du-duuu" och ett sms landar där någon frågar om man ska sätta sig på en uteservering om någon timma eller mötas upp vid något nytt café på någon ny gata. Även planlösa promenader i ett Stockholm och på gator jag aldrig någonsin promenerat på. Nya intryck är något jag verkar vara omedvetet ute efter när det gäller nästan allt. Att släppa saker man inte nöjer sig med för att leta efter något som förbättrar tillvaron. Rannsaka sig själv, veta vad det är man inte tycker om och försöka leta efter något man tycker om. Det är de små sakerna, omgivningen och människorna som gör dagarna. Vart denna nyfunna (möjligtvis, underliggande sedan tidigare) utlösta tacksamhet kommit ifrån är jag inte säker på, men att ett nytt sätt att tänka reflekterar sig över hela min vardag är det ingen tvekan om. Vad är det som har hänt egentligen? -Det vet jag inte men BRA är det! Jag återkommer med mer skrivande när jag känner att det finns något speciellt för mig att skriva om. Snart börjar skolan och snart börjar jag följa den eviga Planen igen och den andra kandidatuppsatsen ska skrivas med fina Emina. Den kommande hösten blir bra. Vad tror ni mina vänner? Ser det här ut att bli början på något, bra?
